Asynjan - the one and only

Idag är en bättre dag, även om gårdagens bråk/tjafs/diskussion resulterade i enbart några få timmars sömn. Men det blev ju trots allt bättre när vi fick pratat ut om allt och sen att vakna och ringa till banken för att inse att pengarna kommit in tidigare än förväntat gjorde ju inte den här trötta morgonen sämre alls! :)

Nu är det strax dags att göra mig i ordning inför ett möte med soc, följt av möte på f-kassan och arbetsförmedlingen för att styra upp eventuella frågetecken kring föräldrapenning/aktivitetsstöd/mammaledighet osv.. Så jäkla mycket krångel och omständigheter som jag inte trodde skulle vara besvärligt.

Men jag hoppas att dagen går fort! För imorgon är det dags för dagen jag längtat efter som fan! Då får vi äntligen reda på om det ligger en liten tjej eller kille i magen :D
Och det betyder även shopping efter bebiskläder och möjligheten att kunna planera bättre. Yeii!

Har nog inte varit så här ledsen på evigheter.
Jag vet precis hur dåligt det är att röka när man är gravid, jag är inte efterbliven! Jag vet hur det påverkar bebisen, hur illa det ser ut, alla risker osv. JAG VET! Och jag trodde på fullaste allvar att det skulle bli såååå lätt att sluta när testet visade positivt. När det inte gick räknade jag med att motivationen skulle komma när jag sett bebisen på ultraljudet. Och det gjorde det! I en halv dag, sen var jag tillbaka. Och jag läser och hör om hur storrökare slutade "bara sådär" och det var det lättaste dom nånsin gjort så fort dom fick reda på att dom hade ett litet liv i magen. Och jag har försökt att sluta, att trappa ner, att "tillåta" mig själv ett visst antal om dagen med slutresultat att bli helt rökfri. Men det går inte! Jag vill ju så gärna sluta, jag vill verkligen inte utsätta bebisen för det här men vad jag än gör och hur jag än försöker så går det bara inte. Jag tänker på det varje dag, mår så in i helvete dåligt över detta och jag tänker det även när jag sitter där med ciggen i näven men ändå går det verkligen inte. Ibland(för det mesta)känns det som att jag inte ens förtjänar att ha ett barn och att jag redan är en hemsk mamma som är så egoistisk. Och jag har berättat för Robin att jag vill, och SKA, sluta i hopp om att han ska vara ett bra stöd. Men idag kom vi in på infektionsrisk hos bebisen de första två veckorna och att risken är större att drabbas av PSB (plötslig spädbarnsdöd) om den vistas ute och framför allt på ställen där det är hög infektionsrisk som det är. Då får jag det slängt i ansiktet att om det är något som kommer orsaka PSB så är det mitt rökande, detta sägs samtidigt som han skrattar. Jag säger då fint att jag vill ju faktiskt sluta och ska göra det också - varpå han hånskrattar och säger att det är nog lite för sent för det. Tack! Kände mig inte tillräckligt värdelös innan så det var ju bra att du påpekade det.
Inte nog med att jag redan känner mig som världens sämsta människa och önskar att bebisen hade en bättre blivande mamma som bryr sig om den mer (fastän jag älskar den här bebisen över allt annat redan och vill att den ska få det bästa livet någonsin och känna sig älskad så känner jag mig så otillräcklig pga rökningen).
Och jag har pratat med min barnmorska om detta och hon förstår mig helt och hållet, även om hon helst också naturligtvis ser att jag slutar men hon har lugnat mig så att jag ska slippa gå runt och må så dåligt. Jag har redan ett slutdatum då jag kastar ciggen åt helvete och har redan planerat ut hur jag ska fixa det mentalt men när jag får en sån kommentar av den jag kommer behöva mest stöd av så känns det som att det inte spelar någon roll, för vad jag än gör - slutar eller fortsätter- så har jag redan förstört livet för bebisen och kommer aldrig bli en tillräckligt bra mamma i hans ögon. Eller någon annans för den delen. Återigen; jag VET hur dåligt det är, jag vill INTE röka men jag KAN inte sluta. Och när jag kastar dom här jävla cigaretterna så kommer jag behöva stöd och just nu har jag ingen. Om inte barnmorskan uppskattar eventuella nattsamtal när jag känner för att ta en cigg..

Har gått in i vecka 24 nu och magen börjar växa och ta form. Äntligen! :D
Bebisen sparkar som besatt och rör sig som om det inte fanns någon morgondag. Nu syns rörelserna och sparkarna utanpå också och dom känns ännu mer. Just nu känns det som om h*n gör en massa kullerbyttor och sträcker på sig där inne. Mys!
Lite småjobbigt är det dock när jag lagt mig till rätta och ska vila och h*n sätter igång och sparkar rätt på blåsan så att jag får resa mig upp för att gå och kissa.
Det mesta är införskaffat också, bara lite småsaker som fattas. Känns oerhört skönt att slippa tänka på sånt!
Och på tisdag är det ÄNTLIGEN dags för könsultraljud! Ska bli så jävla spännande att se om det är en tjej eller kille där inne :)

Strax bär det iväg för att grilla med syster, hennes gubbe och naturligtvis min egen. Lille Idun får också följa med, även om hon just nu är dödstrött efter en dryg timmes lek och bus i skogen. Hade tänkt mig en städdag samt laga hundgodis men när Sara ringer och föreslår grillning glömdes de tankarna rätt fort. Så jävla skönt väder ute och efter en veckas praktik (som för övrigt satt igång min foglossning :@) så låter hennes idé fantastisk.

Nu är iaf Robin ute och pillar med bilen så jag ska fixa mitt smink, känna lite på vilden i magen och marinera köttet. Kanske lyckas ta det lilla vi har i diskväg (för en gång skull) innan det bär av.