Asynjan - the one and only

Jag blir ganska trött på mig själv ibland.
Jag försöker verkligen med all kraft att inte förvänta mig saker och hoppas på det värsta så att när allt visar sig vara bättre än mina förhoppningar får jag en positiv överraskning. Men för det mesta skenar tankarna iväg och jag börjar tänka på hur bra saker blir..Och vad händer då? Jo, allt går åt helvete. Allt blir bara en stor röra.
Jag verkar ha en tendens att försätta mig i extremt självdestruktiva situationer. Jag är nog sadist innerst inne.
Jag påminner lite om en brud som skär sig själv för att hon anser att hon är värdelös, men minus rakblad och dålig självkänsla.
Men ändå lyckas jag dra mig in i situationer och omge mig med människor som får mig att må dåligt och börja tvivla på mig själv.
Utåt är allt så perfekt, men ge mig en stund för mig själv så börjar jag tänka på mitt eget skumma beteende och hur mitt liv sett ut hittills. Ni hade inte känt igen mig.
Men är det mot förmodan någon som ser mig i detta tillstånd så har jag alltid en dålig bortförklaring och genast klistras ett falskt leende på och allt är bra igen.

Idag är verkligen inte en bra dag, då natten har varit en enda stor mardröm i princip. Mitt psyke är katastrof och personen jag vet kan ställa saker och ting till rätta (eller förstöra mig totalt) kan jag inte prata med. Det är omöjligt.
Men jag är överlycklig att jag har världens bästa syster som alltid ställer upp och är en bra hjälp på vägen.
Älskar dig Sara :)

Nu är jag i ett tillstånd där allt är fel, helt åt helvete fel. Jag är riktigt sugen på att få tag på pengar, fort som bara den, packa ihop det mest nödvändiga, dra till okänd ort i Sverige och börja om på nytt. Helt och hållet. Försöka fixa ett jobb, lägenhet, pojkvän och låtsas som om ingenting har hänt. Ingen känner mig, ingen kommer veta vem jag varit eller vad jag gjort.
Den stora frågan, och det enda jag tänker på just nu är; när är det min tur?