Asynjan - the one and only

Idag har inte varit nån bra dag. Har varit fruktansvärt nere och ganska deppig men jag vet inte varför. Men som vanligt kan jag inte visa det, det är bara 2 personer som förstod det, en förstod det lite mer än den andra och det är jag glad för.
Jag tror att jag lyckades komma på anledningen förut men om det nu är den anledningen jag tror att det är så finns det två alternativ för att jag ska må bättre. Det ena vill jag inte ens tänka på, för det skulle vara sjukt jobbigt att gå igenom men det andra verkar aldrig hända. Så jag måste nog ge mig på det första alternativet hur svårt det än kommer att vara.


Jaha, annars då?
Jo, jag har varit hos tandläkaren idag. Jag har ENORM tandläkarskräck så det var inte alls roligt. Men hon var snäll och allt var tydligen bra så hon behövde inte vara och peta i munnen så mycket.
Skönt det, var ganska nojig över att jag typ skulle ha hål eller nått så att jag skulle bli tvungen att borra *rysningar*

Sen bjöd mamma på middag då jag inte orkade laga egen mat :P Tur att man har en sån snäll mamma :)
Sen var det dags att åka hem och göra iordning lite för att jag skulle få besök av Sanna och Sara. Det slutade med att jag råkade somna en sväng på soffan så det blev inte mycket gjort här.

Sen dyker dom upp, vi dricker lite och färgar Sara's hår. Hade jag varit i Sara's situation hade jag aldrig låtit mig färga håret.. Men det gick ju bra :)

Sen gick dom och jag är fortfarande nere. Och som vanligt är det sent på kvällen, jag PMS:ar järnet och kan inte sluta tänka på saker och ting som gått snett och saker som med all säkerhet kommer gå snett.
Sen sitter jag och funderar på varför denna M har börjat höra av sig igen...
Var ju så längesen vi pratade sist och jag väl inte direkt snäll mot denna människa i slutet. Varför beter sig då M som om inte detta har hänt och att vi är tillbaka där vi en gång var?
Träffade för övrigt M igår. Det var lite konstigt. Det kändes konstigt att träffa M igen samtidigt som det kändes som om vi aldrig slutat träffas. Det kändes så bra på något sätt. Som om vi faktiskt kan vara vänner efter allt som hände. Men å andra sidan träffades vi bara i kanske 10 minuter då M kom för att hämta sina saker som jag har haft stående i ca 2 år. M ville att jag skulle följa med hem till en gemensam kompis men det hade jag inte tid med.
Och som om jag inte hade nog att tänka på kan jag för allt i världen inte sluta tänka på en annan M.
Vet inte om han läser detta, men jag hoppas att allt ordnar sig snart så att han blir den härliga och underbara M igen som jag tycker så mycket om... Saknar den M.

Nu ska jag väl ge sovandet ett försök så att jag orkar med nått imorn. Finns mycket som behöver göras.
Nazinazi, puss hej