Det är väl inte så konstigt att jag är irriterad?

Sömnbristen gör mig till en lättirriterad hagga. Det fick jag bevis på inatt när jag och mannen bråkade om hurvida fläkten skulle vara på eller inte. I ren protest la jag mig på soffan och försökte sova istället. Det gick inte alls bra. Och även om det inte var honom jag var arg på egentligen fick allt gå ut över honom ändå. Jag ansåg just i det tillfället att han var jävligt besvärlig och borde låta mig sova med fläkten på. Det hela slutade med att jag lyckades somna klockan nio imorse och vaknade runt halv tre-tiden med nack- och ryggont. Naturligtvis tyckte jag även då, med mitt härliga morgonhumör och allt, att det var hans fel.
Men sen när jag vaknat till och blivit så pigg som det gick att bli just då så insåg just hur jäkla löjligt allt var.
Men å andra sidan är det inte konstigt att jag hetsar upp mig över obetydliga saker när jag inte kunnat sova en hel natt på typ 3 veckor.
Ett läkarbesök kanske vore på sin plats?

Ikväll skulle Jimmy ha kommit hit för att umgås med oss men han dissade oss för en brud. Jag kan ju inte annat än förlåta honom, har han chans till att ligga så ska han för allt i världen ta den. Det är ju inte varje dag lilla Jimmy kollar på film med flickor ;)
Problemet är nu att det inte finns några planer för kvällen. Och jag är rastlös. Jag vill göra något.
Ska nog ta en dusch och göra i ordning mig så att det känns lite party åtminstone. Och kanske en grogg för att göra det lite extra lyxigt.

Nu ska jag pussa på min man så att han inte får för sig att jag är arg på honom igen. Det blir ju lätt så lite då och då utan förvarning. Bäst att försäkra honom om att jag är på strålande humör :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0