En helt vanlig, tråkig söndag...

Fast så vanlig är den kanske inte, min man åkte hem för en stund sen. Och något som dock är vanligt är att jag saknar honom fruktansvärt mycket. Suger att han måste upp och jobba medans jag får sitta på något tråkigt möte på arbetsförmedlingen som jag inte ens vill vara på.

Jag vill gå och lägga mig och slänga på New Moon men vardagsrummet är fullt av ölburkar och skit så det tar emot att lägga sig när det ser ut som det gör. Vilket kommer att sluta med att jag tar hand om skiten, blir pigg och går inte och lägger mig förrän seeeent och sen inte orkar gå upp imorgon bitti.

Och jag måste också informera om att det blev ingen potatiskastning i helgen.
Däremot så fick min påtänkta kalasfylla utebli då jag fick ta hand om min överdrivet fulla älskling - BÅDA dagarna!
På vägen hem på lördagen fick han den briljanta idén att han inte skulle gå hem, han skulle minsann stjäla en barnvagn och åka i. När jag lyckats dra iväg honom från alla hus ( han hittade nämligen barnvagnar hos alla, även om dom inte fanns på riktigt ) så gav han äntligen upp. Men det tog inte slut där - nu skulle han ha en cykel.
Jag lyckades hålla honom i ett bra grepp så att han inte hittade på något dumt. Iallafall tills vi kom till Noltorp. Där fick han syn på en Carro som blev skjutsad i en kundvagn och naturligtvis skulle han genast åka kundvagn han också. Så han springer iväg fort som attan, jag får inte tag i honom och han hoppar över staket.
Carro tyckte att hon skulle vara hjälpsam och lämnar gladeligen över kundvagnen till Magnus som hoppar i den och blir skjutsad av henne. Sen skjuter hon iväg kundvagnen åt mitt håll och jag fattar ingenting, jag står mest och tycker att situationen är fruktansvärt pinsam och hoppas att ingen ser mig, så resultatet blev att vagn + man åker i backen. Och då äntligen lyckas jag övertala honom att vi ska gå hem.
När vi väl är hemma plåstrar jag om hans arm som han rev upp i fallet medans han sover så gott - tvärs över sängen. Det tog mig en kvart att väcka honom så att han kunde flytta på sig, ytterligare en kvart för att övertala honom att lägga sig UNDER täcket.
Och det var jag då jag bestämde mig - jag ska aldrig ha barn.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0