Jag kunde ha dött!
Jag är vaken och pigg innan klockan hunnit slå 10. Är det någon mer än jag som är förvånad?
Anledningen till jag är vaken såhär tidigt är att Sara måste lämna in sin bil för att kolla upp däcken idag men hon jobbar hela dagen. Så hon hämtade upp mig strax efter nio, åkte till hennes jobb och därefter körde jag hem. Så efter detta har jag även hunnit avverka en promenix med Idun.
Och det som redan hunnit störa mig är inte bara en, utan TVÅ saker!
1) När jag och Idun går ut för att vänta på Sara står två kärringar vid parkering och beter sig som fjortisar. Inget konstigt med det kanske men när man är 43+ så ska man inte bete sig så. Tycker jag. Och till råga på allt hade den ena världens fulaste frisyr. Den kärringen med den bättre frisyren börjar - helt utan förvarning - att gapa och skrika. Om vad vet jag inte, jag var nog i chocktillstånd. Usch..
2)En ful bil med en ful gubbe hade placerat sin bil precis framför min parkeringsplats när jag väntade på Sara och likt förbannat var han kvar när jag kom tillbaka. Jag hade tänkt ställa mig bakom honom och säga åt honom att flytta på sig men gubben var spårlöst försvunnen. Så jag tar en utav betalparkeringarna som är trasiga (jag tänker då inte betala när jag redan har en parkeringsplats) och precis när jag ska gå in i entrédörren ser jag gubbjävlen och hans fula tant. ÅHHHH!
Sen är det en sak till som jag blivit smått upprörd av såhär på morgonkvisten. Jag var ute med Idun och så ska jag tända en cigg när jag till min fasa upptäcker en pytteliten bloddroppe på min tumme. Jag tittar på mina händer och hittar inget mer blod så jag börjar i ren panik kalla in Idun - jag är helt övertygad om att det är hon som skadat sig. Att hon springer omkring och leker och viftar på svansen för glatta livet är inget jag tänker på eftersom i den stunden tror jag att hon är på väg att förblöda. Jag tittar igenom den stackars hunden som helst av allt bara vill springa tillbaka till sin pinne när jag inser att det faktiskt är jag som blöder. På mitt långfinger har jag fått ett litet skärsår som inte känns men däremot blöder utav bara helvete. Och innan jag jag vet ordet av det så är hela handen kladdig av blod. Men jag känner fortfarande inte av mitt lilla sår. Lättad över att det inte var Idun promenerar vi hem så jag kan tvätta händerna.
Och nu, när det är gjort, och jag uppdaterat svenska folket om min morgon och hur jag nästan miste livet ska jag sätta mig ner och ringa till diverse myndigheter och bråka och sen blir det brevskrivning för hela slanten. Ha det gött - HEJ!
Anledningen till jag är vaken såhär tidigt är att Sara måste lämna in sin bil för att kolla upp däcken idag men hon jobbar hela dagen. Så hon hämtade upp mig strax efter nio, åkte till hennes jobb och därefter körde jag hem. Så efter detta har jag även hunnit avverka en promenix med Idun.
Och det som redan hunnit störa mig är inte bara en, utan TVÅ saker!
1) När jag och Idun går ut för att vänta på Sara står två kärringar vid parkering och beter sig som fjortisar. Inget konstigt med det kanske men när man är 43+ så ska man inte bete sig så. Tycker jag. Och till råga på allt hade den ena världens fulaste frisyr. Den kärringen med den bättre frisyren börjar - helt utan förvarning - att gapa och skrika. Om vad vet jag inte, jag var nog i chocktillstånd. Usch..
2)En ful bil med en ful gubbe hade placerat sin bil precis framför min parkeringsplats när jag väntade på Sara och likt förbannat var han kvar när jag kom tillbaka. Jag hade tänkt ställa mig bakom honom och säga åt honom att flytta på sig men gubben var spårlöst försvunnen. Så jag tar en utav betalparkeringarna som är trasiga (jag tänker då inte betala när jag redan har en parkeringsplats) och precis när jag ska gå in i entrédörren ser jag gubbjävlen och hans fula tant. ÅHHHH!
Sen är det en sak till som jag blivit smått upprörd av såhär på morgonkvisten. Jag var ute med Idun och så ska jag tända en cigg när jag till min fasa upptäcker en pytteliten bloddroppe på min tumme. Jag tittar på mina händer och hittar inget mer blod så jag börjar i ren panik kalla in Idun - jag är helt övertygad om att det är hon som skadat sig. Att hon springer omkring och leker och viftar på svansen för glatta livet är inget jag tänker på eftersom i den stunden tror jag att hon är på väg att förblöda. Jag tittar igenom den stackars hunden som helst av allt bara vill springa tillbaka till sin pinne när jag inser att det faktiskt är jag som blöder. På mitt långfinger har jag fått ett litet skärsår som inte känns men däremot blöder utav bara helvete. Och innan jag jag vet ordet av det så är hela handen kladdig av blod. Men jag känner fortfarande inte av mitt lilla sår. Lättad över att det inte var Idun promenerar vi hem så jag kan tvätta händerna.
Och nu, när det är gjort, och jag uppdaterat svenska folket om min morgon och hur jag nästan miste livet ska jag sätta mig ner och ringa till diverse myndigheter och bråka och sen blir det brevskrivning för hela slanten. Ha det gött - HEJ!
Kommentarer
Trackback
