Ojoj så det kan gå..

Eftersom att jag och Robin fick världens idé om att inte sova inatt så är det väl inte så konstigt att jag, efter att ha kört honom till tåget, somnade när jag bara skulle lägga mig ner lite. Hade ställt klockan på 10 så att jag skulle vara pigg och sånt där när el-gubben skulle dyka upp vid elva. Det gick sådär. Alarmet har jag tydligen stängt av, har ett svagt minne av att jag trodde jag tryckte på snooze. Han skulle ju liksom ändå ringa innan han kom, så det var ingen fara tänkte jag. Det gjorde han inte. Kvart över 12 vaknar jag av att det ringer på dörren, får halvpanik och undrar om jag svarat i telefonen i sömnen och rusar upp för att öppna. Killen, som för övrigt inte alls var en gubbe, förstod inte alls att jag sovit utan stod där och pratade på glatt. Men så hade han fel grejer med sig så han åkte iväg nyss. Då passar jag på att ta mig en cigg och vara nöjd över hur snabbt jag kunde ta mig ur sängen och åtminstone låtsas vara pigg.

Och anledningen till detta fina besök är att jag och kärleken häromdan stod och var sådär fräcka som bara vi kan vara och lagade mat + diskade en kväll när allt bara dog! Lamporna, spisen, kylen, frysen.. Ja, allt.. Blev bara kolsvart. Jag får råpanik men som tur är så är Robin där och lugnar ner mig och tillsammans med hans och mammas hjälp återupplivades allt efter en kort stund.

Nu har snubben gått, så jag funderar på om jag inte ska lägga mig i sängen, blunda en timme och längta ihjäl mig efter Robin en sväng. Men nu är det iaf inte många timmar kvar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0