Asynjan - the one and only

Har verkligen inte sovit sådär värst gott inatt. Det beror på att jag hade världens cp-dröm!
Jag drömde om att jag och Robin var hemma hos mig och skulle mysa lite sådär speciellt ;)
Och då från ingenstans säger han nått som gör mig sur så jag börjar klä på mig och då undrar han vad det är med mig. Jag svarar inte utan fortsätter leta efter mina kläder och ser att min tröja ligger under sängen. Jag lutar mig för att ta upp den när jag upptäcker att hela sängen är trasig. Jag och Robin försöker sätta ihop sängen igen när han får nog och säger skitsurt "Men du fattar väl att vi måste flytta nu!?". Sen ligger vi i den trasiga sängen och småpratar när jag helt plötsligt blir så in i helvete ledsen att jag försöker skära upp mina handleder med mitt finger (ja, jag vet att det inte är särskilt klyftigt) samtidigt som jag halvsjunger "minnen" av völund smed och gråter. Då ringer telefonen och jag ser att det är Robin som ringer. Jag tittar på honom och sen på telefonen och svarar och säger bara "Älskling.. Hjälp mig!" Sen bryts samtalet och jag vänder mig om till Robin i sängen och frågar "vem ÄR du?" varpå han svarar tyst och gulligt "Men älskling.. Jag är ju du" Då i drömmen fattar jag ju att nått är knasigt och att den Robin som ligger i sängen bara är påhittad och enbart finns i mitt huvud, så jag rusar ut i vardagsrummet där Sara sitter och skrattar åt mig och säger att jag åkt på världens psykos men att den är över nu. Och jag kikar mig misstänksamt omkring och väljer att tro på henne eftersom allt känns normalt. Vi går in i köket och ska fixa något att dricka åt oss och resten av folket i vardagsrummet när jag var tvungen att gå och pissa. Så jag går in i badrummet och lamporna börjar blinka för att till slut dö, så det blev kolsvart. När jag vant mig vid mörkret så är det något som hänger ovanför mig och jag räcker upp handen för att ta på det. Det visade sig att det var en arm som hängde där. Då hade en av killarna från vardagsrummet dött och han hängde i taket med armen hängandes i mitt ansikte typ. Och jag tänkte hela tiden "det är bara psykosen, det händer inte på riktigt" och då fylldes armen upp med luft och blev typ en uppblåsbar plasthand, vilket jag blev asrädd för, men jag började skratta istället för det skulle minsann hjälpa mig ur psykosen.

Sen vaknade jag av att jag var pissenödig och efter det kunde jag ju inte somna igen eftersom jag låg och tänkte på den skumma drömmen. Till slut somnade jag och vaknade av telefonen så det var bara att släpa sig upp, gå ut med hunden och sätta igång med det jag ska göra idag. Och nu sitter jag här och väntar på goda nyheter från min kära mor.. Hoppashoppashoppashoppas!