Asynjan - the one and only

Vilken dag..! Har varit ledig från praktiken i två dagar, i måndags för att vara på möte hos barnmorskan och i tisdags för att gå på föräldragruppen och sen lägenhetsvisning. Så idag när jag kom tillbaka har det börjat en ny praktikant som jag skulle "ha hand om", vilket var skitskoj. Men snacka om att jag kände mig gammal när hon berättade att hon var 16 år. Haha fan vad tiden går fort, känns som om det vore igår man själv var 16 men nu sitter man här med en sambo som man är förlovad med, bebis på gång, ansvar till tusen och roar sig med saker som lägenhetsvisningar och blir väldigt exalterad när det kommer ut ett nytt sköljmedel i sortimentet. Lite annorlunda liv nu, kan man ju säga :P Men jag är nöjd och lycklig, det är ju huvudsaken :)
Så idag har jag iaf jobbat som en dåre, och är mer eller mindre helt slut. Råkade somna en timme på soffan och jävlar vad skönt det var! Efter det blev det hälsorundan med mamma och hundarna och nu är det big brother som gäller innan det är läggdags :)

Då var man hemma igen från tingsrätten. Mitt stackars förhör tog uppskattningsvis 3 minuter, så det känns väldigt meningsfullt att ha gått upp så tidigt och gjort sig respektabel i form av smink och kläder. Jaja, kom ju upp i tid och kan ägna mig åt lägenheten och hunden.

Och på tal om hunden.. Hon är INTE populär just nu. Eftersom hon har en massa besvärande skit i öronen som gör att hon skakar huvudet tusen varv i sekunden och kliar sig som om det bodde tio lopp-familjer i örat så ville jag inte ha på henne munkorgen då jag kände att det skulle nog vara ännu mer påfrestande på hennes redan jobbiga öron-problem. Det borde jag ha struntat i tydligen. När jag lämnade lägenheten tyckte jag att det inte borde finnas något hon kunde äta på men oj så fel jag hade! Hon har "hittat" en rad med choklad som låg på nattduksbordet som nu är uppäten och pappret ligger fint i alla rum i lägenheten. Blir så trött och besviken på att hon beter sig så. Hon har ju liksom inte alltid varit sån, det började för några månader sen. Fattar väl att det inte är så kul att vara ensam hemma men det handlar ju inte om att hon är själv ett halvt dygn - det handlar om några timmar, ibland inte ens det. Ibland har vi bara gått ut med soporna och är då borta i kanske 5 minuter och kommer tillbaka och hittar saker sönderbitna och utspridda. Suck!

För jäkla dåligt väder, och helt värdelösa aktiviteter står på schemat. Ska iväg till tingsrätten och vittna om ett par timmar, något jag verkligen ser fram emot. Eller inte.
Är inte sugen på att varken vittna eller över huvudtaget vara i närheten av tingsrätten. Men tydligen har jag inget val. Suck.

Nej, ge mig ut i det tråkiga vädret med hunden och sen fixa i ordning mig.. Hejhej

Ja men vad skoj att ALL text försvann! GAHHH!

Gör väl ett nytt försök då..

Efter att ha spenderat två dagar på bl.a. Familjeliv.se för att hitta olika trådar som får mig att vikas dubbelt av skratt så har jag hittat en oändlig mängd trådar där innehållet och poängen är densamma; att vara gravid är ingen sjukdom. Nej, det är det inte. Inte graviditeten i sig men en massa saker den för med sig kan nog fan klassas som en sjukdom. Foglossning till exempel. Om du inte är gravid och inte kan resa dig upp ur soffan och inte kan gå, då sjukskriver du dig. Förutsatt att ditt jobb inte går ut på att just ligga i sängen och inte göra något aktivt. Men när du upplever samma sak som gravid får du helt plötsligt skylla dig själv och det är minsann inget synd om dig för det där borde du vetat innan du blev på smällen. Sen har vi ju det fantastiska illamåendet också; är du inte gravid och kaskadspyr hela förmiddagen för att resten av dagen ligga i sängen och be till en Gud du inte ens tror på att illamåendet ska gå över samtidigt som halsbrännan får dig att vilja kapa bort halsen helt och hållet så sjukskriver du dig. Är du däremot gravid är det återigen inte synd om dig och helt och hållet självförvållat.
Så alla äckliga gnäll-kärringar och sur-gubbar kan ju slänga er i väggen om ni håller med om att allting kring graviditeten bara är att strunta i och fortsätter med erat "att vara gravid är ingen sjukdom". För nej, graviditeten i sig är ingen sjukdom men likt förbannat kan man få sjukdomsliknande besvär.

Då kommer vi till ett "besvär" som för de flesta kommer med graviditeten. Hormonerna. Nej, dessa stackars hormoner är inget man kan(borde) sjukskriva sig för. Vissa drabbas enormt och vissa inte alls. Sen har vi dom som drabbas lite grann i början, som mig. I början var jag FRUKTANSVÄRT lättretad, känslig och allt vad det var. Sen försvann det. Eller kanske lärde jag mig att hantera det bättre.
Problemet är bara att jag har börjat tröttna på egoistiska människor i min närhet, oavsett om dessa är familjemedlemmar, nära vänner eller bekanta. I och med att jag börjat tröttna har jag även börjat säga ifrån, i vissa fall mer än andra. Men det jag tröttnat på rejält är folk som vänder ALLT så att det handlar om dom, och inte för sitt liv kan varken bry sig om eller ens tänka på nån annans välmående före deras egna. Och just dessa människor är dom som får mest "skit". MEN! Jag är ju gravid, så det måste ju bero på mina hormoner. För det finns absolut ingen möjlighet alls att jag inte vill stötta detta egocentriska beteende på något vis, då jag alltid varit tyst och låtit dom hålla på så. Så jag kan ju inte ha tröttnat - gravid eller inte - utan det måste ju bero på dessa spökande hormoner. Suck. Puckon. Allt "konstigt" jag gör beror INTE på att jag är gravid, det beror helt enkelt på att jag prioriterar annorlunda och bryr mig faktiskt mer om att jag mår bra än att ni inte ska bli stötta/sura/arga för att man påpekar något så uppenbart som er brist på hänsyn och respekt.

Påskmiddagen avklarad, för en bra stund visserligen men ändå.. Maten var god - som alltid. Sällskapet kan ju diskuteras. Åtminstone i slutet av middagen, annars var allt toppentrevligt :)
Robin roar sig med massa spel på sin telefon och jag roar mig med FamiljeLiv :P
Undrar bara varför det enbart är massa skräp på tv så fort det är en röd dag? Suck..

Dagen började sådär - vaknade av att min kära sambo vaknade vääääldigt tidigt och går upp och spolar vatten, sätter på fläkten och för allmänt mycket ljud. Så det var ju bara att traska upp och försöka piggna till.
Blev en tur till skogen med mamma och hundarna och fick ett påskägg :)
Så nu sitter jag hemma igen och har smakat på godiset (fantastisk frukost) och väntar på att klockan ska bli 13 så att vi kan åka till mormor och äta middag. Robin sitter och tv-spel så jag funderar på om jag ska ta och bädda sängen och eventuellt diska lite grann. Det återstår att se.
Först ska jag dricka min älskade powerking! :D Tänk er glädjen när barnmorskan berättade att det inte är någon fara att dricka powerking (sålänge jag inte slänger i mig ett lock om dagen). Jag som hade gått flera månader i början av graviditeten utan att dricka en droppe för att jag trodde att det var farligt. Yei! :D

Pust.. En sån där dag där allt är fel. Gubben är definitionen av PMS, hunden har nån form av desperat närhetsbehov och kan inte koppla av. Det resulterar i att hon går klistrad vid benen vart jag än går i lägenheten och piper och är allmänt gnällig. Jag har ont i ryggen och kan knappt resa mig ur soffan utan att både låta och se ut som Gerd 94. Lägenheten har, i vanlig ordning, lyckats förfalla under gårdagen då jag var på praktiken och inte städade. Så jag får ta min föråldrade rygg och tjocka mage och diska, tvätta och krypa på golvet för att plocka upp kläder, bestick och annan skit som hamnat där på mystiskt vis. Kul.
Sen att vi har en halv miljon soppåsar ståendes i köket gör ju inte dagen behagligare då det kommer att resultera i otaliga vändor ut i regn och rusk för att bli av med skiten.
Det enda bra som hänt idag är att jag upptäckte att mina jeans sitter lösare nu än vad de gjorde innan jag blev gravid. Alltid nått!
Nu får jag väl sätta igång innan jag blir mer irriterad och låter lägenheten förfalla ännu mer i ren protest.

Känner mig rätt duktig idag faktiskt, hunnit med en hel del, och har inga planer att lugna ner mig :) åtminstone inte förrän det är dags att hämta kärleken. Saknade ju honom helt galet mycket igår, och det blir väl så antar jag när man inte varit ifrån varandra mer än några timmar under nästan 11 månader. Visserligen handlade ju gårdagen också om "några timmar" men från ca 05.30 på morgonen till strax efter 23 på kvällen var nog rekord.. Som tur är kom han hem välbehållen men trött och jag kunde somna gott med honom bredvid :)

Idun mår också bättre idag, har inte märkt av ifall hon har ont eller inte eftersom hon inte visat något. Däremot var hon jävligt hungrig och åt på tok för fort så hon kräktes lite men sen var hon på topp igen :)

Och mina fina sluta-röka-planer går framåt, sakta men säkert. Känns skönt det!

Nepp, dags att sluta lata mig och fortsätta med städningen!

Saknar min man!!
Är dödstrött men VILL inte gå och lägga mig i en stor säng alldeles ensam för det är bara så att Robin ska ligga på andra sidan, punkt slut!
Får bli en sväng i diskens värld och kanske lite tv-tittande.. Eller fortsätta läsa på familjeliv, vilket är oerhört underhållande!
Just nyligen satt jag och småfnissade för mig själv åt en tråd där det var nån brud som för ovanlighetens skull var upprörd för att hennes make kallat henne "surfitta" när dom bråkat och hon sökte desperat efter svar på om det var okej av mannen att göra så. Ett utav svaren var att hon borde lugna ner sig lite, det är inte direkt ovanligt att man slänger ur sig både det ena och det andra under ett bråk. Och hon tillägger även att hennes man kan småmuttra "surfitta" om henne, varpå hon brukar kontra med "punghuvud". Punghuvud?? Haha, det var det roligaste ordet idag!
Så nu vet ni det :)

Min lilla vovve har lekt farligt! I skogen var hon väldigt uppspelt och hittade en pinne = lyckligaste vovven i världen när hon upptäckte sitt fynd. Mammas hund tyckte också det vore roligt med lite lek så dom två satte fart och lekte en stund. Sen, från ingenstans, tjuter min stackars vovve till och haltar till. Jag trodde då att hon i vanlig ordning sprungit på tok för fort och trampat snett men sen lägger hon sig i gräset och verkar ha svårt att andas och försöker spy. Jag reser mig upp snabbare än snabbast och hon kommer lunkade fram till mig och nästan lägger sig på mig. Då kikar mamma i munnen på henne och upptäcker att hon lyckats riva upp insidan av halsen :( så det var en del blod som hon försökte spy upp och sen gick hon klistrad vid mina ben till bilen och så åkte vi hem. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och skakar och darrar. Vet inte om det beror på att hon har ont eller om det är nån liten reaktion på den smärtstillande tabletten hon fick förut men satan vad hemskt det är att se henne såhär.. Har bäddat upp med filt och kudde att vila huvudet på åt henne iaf men lilltjejen är ju envis och vill vara med när jag städar så ingen vila där inte. Det betyder ju naturligtvis att jag lägger städningen åt sidan en liten stund och sitter med henne i soffan så att hon får vila lite grann. Usch vad hemskt det är när hon, som är så sprallig och pigg i vanliga fall, bara ligger här som en på tok för gammal hund utan ork eller lust till nånting och bara har ont.. :(