Föregående rubrik
Ja men vad skoj att ALL text försvann! GAHHH!
Gör väl ett nytt försök då..
Efter att ha spenderat två dagar på bl.a. Familjeliv.se för att hitta olika trådar som får mig att vikas dubbelt av skratt så har jag hittat en oändlig mängd trådar där innehållet och poängen är densamma; att vara gravid är ingen sjukdom. Nej, det är det inte. Inte graviditeten i sig men en massa saker den för med sig kan nog fan klassas som en sjukdom. Foglossning till exempel. Om du inte är gravid och inte kan resa dig upp ur soffan och inte kan gå, då sjukskriver du dig. Förutsatt att ditt jobb inte går ut på att just ligga i sängen och inte göra något aktivt. Men när du upplever samma sak som gravid får du helt plötsligt skylla dig själv och det är minsann inget synd om dig för det där borde du vetat innan du blev på smällen. Sen har vi ju det fantastiska illamåendet också; är du inte gravid och kaskadspyr hela förmiddagen för att resten av dagen ligga i sängen och be till en Gud du inte ens tror på att illamåendet ska gå över samtidigt som halsbrännan får dig att vilja kapa bort halsen helt och hållet så sjukskriver du dig. Är du däremot gravid är det återigen inte synd om dig och helt och hållet självförvållat.
Så alla äckliga gnäll-kärringar och sur-gubbar kan ju slänga er i väggen om ni håller med om att allting kring graviditeten bara är att strunta i och fortsätter med erat "att vara gravid är ingen sjukdom". För nej, graviditeten i sig är ingen sjukdom men likt förbannat kan man få sjukdomsliknande besvär.
Då kommer vi till ett "besvär" som för de flesta kommer med graviditeten. Hormonerna. Nej, dessa stackars hormoner är inget man kan(borde) sjukskriva sig för. Vissa drabbas enormt och vissa inte alls. Sen har vi dom som drabbas lite grann i början, som mig. I början var jag FRUKTANSVÄRT lättretad, känslig och allt vad det var. Sen försvann det. Eller kanske lärde jag mig att hantera det bättre.
Problemet är bara att jag har börjat tröttna på egoistiska människor i min närhet, oavsett om dessa är familjemedlemmar, nära vänner eller bekanta. I och med att jag börjat tröttna har jag även börjat säga ifrån, i vissa fall mer än andra. Men det jag tröttnat på rejält är folk som vänder ALLT så att det handlar om dom, och inte för sitt liv kan varken bry sig om eller ens tänka på nån annans välmående före deras egna. Och just dessa människor är dom som får mest "skit". MEN! Jag är ju gravid, så det måste ju bero på mina hormoner. För det finns absolut ingen möjlighet alls att jag inte vill stötta detta egocentriska beteende på något vis, då jag alltid varit tyst och låtit dom hålla på så. Så jag kan ju inte ha tröttnat - gravid eller inte - utan det måste ju bero på dessa spökande hormoner. Suck. Puckon. Allt "konstigt" jag gör beror INTE på att jag är gravid, det beror helt enkelt på att jag prioriterar annorlunda och bryr mig faktiskt mer om att jag mår bra än att ni inte ska bli stötta/sura/arga för att man påpekar något så uppenbart som er brist på hänsyn och respekt.
