Dödssjuk!

Jag är på tusen gånger bättre humör än jag var vid mitt förra inlägg, vill jag börja med att säga ;) Och nu till det viktigaste av allt; min förkylning från helvetet bröt ut under morgonen så nu är jag dödssjuk. Bara så ni vet. Tycksyndommignu!!
Trots rinnande näsa och öm hals har jag lyckats få riktigt bra ordning på lägenheten idag, om jag får säga det själv. Och igår var jag inte sämre - byggde ihop en hylla och en byrå HEEEELT själv (med något undantag där Robin fick förklara vad vissa grejer var och vart dom skulle sitta). Byrån ställde vi i vardagsrummet och hyllan fick bli Jespers till hans kramdjur, böcker och leksaker (även om det inte finns så mycket av den varan just nu). Och snyggt blev det! :D


Robin ska vara vaken inatt och spela med Anders har han bestämt sig för, och jag ska bota min förkylning genom sömn och gos med lillkillen :) Just nu väntar jag bara på att maskinen med tvätt ska bli klar och att Jesper ska vakna så att han kan sova för natten i någorlunda normal tid :) Han har redan sovit snart 5 timmar så han vaknar nog när som helst, hoppas jag iaf :P


Nu jävlar...!

Eftersom jag blev så himla supernöjd över att få på mig mina gamla jeans som bara legat i garderoben i ca 4-5 år bara för att dom varit för små har jag bestämt mig för att ge järnet och toppa det. Målet är att komma i mina brallor som jag hade när jag var 16! Satan vad snygg jag var då, måste jag tillägga.
Så imorgon drar jag med mig min man på en hälsosammare bana i form av motion och nyttigare mat. Tänker dock inte bli någon hysterisk diet-fanatiker som kastar undan allt vad socker, kolhyrater, kalorier och alltannatsomärdetmestonyttigaförstunden heter. Bara en promenad eller två om dagen, hemlagad bra mat och sen ska det nog ge resultat.
Planen (i arbete) är hur som helst att vi ska sätta oss ner, förhoppningsvis idag, och koka ihop en matlista. Jag fixar käk i den mån jag kan tills han kommer hem på dagarna och på helgerna myser vi till det med gemensam frukost och en morgonpromenad med Jesper. För min del blir det morgonpromenad på vardagarna också,och beroende på tid blir det kanske en middagspromenix med Sandra också. Får passa på medan vädret är behagligt, kommer nog vara mindre motiverad vid regn, rusk och så småningom snö.
Nu vaknar min lilla skatt så jag får nog gå och gosa lite med honom ;) Stackars mig.. Hehe

Ojoj!

Här i stugan är vi fortfarande vakna! Älsklingen är nog lite småfull men vad gör det? :)
Har haft en mysig kväll ändå, även fast vi inte gjort något speciellt. Men det har ändå varit mysigt att sitta tillsammans och småtjöta om vad som helst varvat med dator och bebis. Men nu kryper vi nog ner i sängen med en film och gottar oss. Får se om Jesper vaknar och gör oss sällskap men det tvivlar jag på - han sover så gott i sin säng just nu :)


Såhär gick det till när Jesper kom till världen

Det är nog på tiden att jag kommer med ett inlägg om hur mitt lilla mirakel kom till världen :)
Får utnyttja tiden nu när han sover ;)
 
                                                                       Hur allt började

Klockan var strax innan 02.00, natten till den 12/7 och jag gjorde mig redo för att sova efter att ha spenderat hela dagen hemma hos mamma då hon var helt övertygad om att jag skulle behöva åka in när som helst. Jag tyckte hon var löjlig och när klockan slog 22 satte jag mig i bilen och körde hem. Hur som helst - när jag hade lagt mig i sängen och skulle stänga ner datorn och släcka lampan känner jag en stark sammadragning och en ilning genom hela kroppen. Tyckte det kändes lite skumt och reste mig upp för att gå på toaletten. Tur var väl det, för så fort jag klivit ur sängen gick vattnet och jag halvspringer, droppandes, till badrummet. Där forsar det ur hur mycket vatten som helst. När jag tror att jag fått stopp på det med hälp av en handduk ihoprullad mellan benen går jag vackert till sovrummet och väcker Robin för att informera honom om vad som händer. Han vaknar och tror att jag skojar, men förstår ganska snart att så är inte fallet. Har aldrig sett den mannen kliva ur sängen så fort. Jag upptäcker att jag fortsätter droppa och sliter åt mig ett par byxor och rusar in i badrummet igen samtidigt som jag jag ringer mamma. Nu är klockan prick 02.00. Mamma gör sig redo och påbörjar sin färd till Sollebrunn, jag står och försöker få slut på rinnandet och Robin får ringa förlossningen. Naturligtvis gick det inte för sig att han pratade med dom så jag fick öppna dörren fint med aldrig förr så korsade ben och prata med sköterskan. Hon sa åt mig att sålänge värkarna inte hade satt igång så kunde jag vara hemma. Jaha, tänkte jag. Onödigt att skicka ut mamma mitt i natten i onödan.
Men klockan 02.10 kom första värken och strax därefter kom mamma körandes utanför. Så vi ringde igen och dom sa åt oss att åka in för en undersökning. Och jag kan ju säga det att jag aldrig har varit med om att min mamma kört så fort någonsin :P
Väl i Borås spände dom fast massa grejer på min mage för att mäta styrkan på sammandragningarna och bebisen hjärtljud. Tydligen så var det inte sammandragningarna tillräckligt starka för att jag skulle behöva vara kvar men sköterskan sa åt oss att åka hem, eller åka iväg nån timme för att se om dom blev starkare eller avtog. Blev dom starkare så skulle vi komma tillbaka. Så vi cirkulerade nån timme i Borås men när klockan blev 7 var värkarna starka som tusan så vi åkte tillbaka. Ytterligare 45 minuter med ett band runt magen tyckte den störda sköterskan (hade fått en ny eftersom det var skiftbyte) att det forfarande inte var starkt nog och efter undersökningen var jag bara öppen 1 cm. Men jag fick ändå läggas in på ett patientrum tillsammans med Robin, och eftersom jag förklarade att jag inte kunde sova då jag var pigg efter allt som hänt fick jag en morfinspruta rätt i benet. Skönt. Märkte inte av sprutan så jag blev otroligt rastlös, så Robin fick gå ut och promenera med mig i snigeltakt då morfinet hade börjat verka lite grann ändå och huvudet var fruktansvärt tungt och kändes fyllt med bomull samtidigt som mina värkar blev allt starkare och mer intensiva.
Till slut lyckades jag somna lite grann bara för att kort därefter vakna upp och inse att värkarna jag hade innan bara var en lek, dom som kom nu var på riktigt. Herre min skapare vad dessa var osköna!
Till slut fick Robin nog av mitt gapande och krävde att jag ringde på sköterskan. Det gjorde jag inte. Då gick han iväg och hämtade henne och hon kommer in och ser ut att hata hela världen och framför allt mig som kunde med att störa henne på det viset. Hon står i dörröppningen och konstaterar kallt att jag faktiskt bara är öppen 1 cm och ska sova, så ska jag se att det blir bra. Sen vänder hon. Att det känns som att magen vänder sig ut och in är inget hon vill ta hänsyn till.
När jag försökt sova ytteligare en gång men misslyckats försökte Robin hjälpa till så gott han kunde med massage. I en sekund funkade det, sen var bara all beröring obehaglig. Och så höll det på en stund tills Robin återigen gick ut för att leta upp surtanten. Som tur är kom en ny sköterska/barnmorska och undersökte mig, men först var hon så gullig och berättade att hon kan flytta mig till en förlossningssal så att jag kan få lustgas om mina värkar gör ont. Henne gillade jag! Hur som helst så undersökte mig, bara för att upptäcka att jag var öppen 6 cm. Så hon får lite småpanik med att få iväg mig och berättar att jag måste bestämma mig på en gång ifall jag vill ha någon annan bedövning utöver lustgasen eller inte, för sen finns det inte tid. Självklart ska jag ha det, tyckte jag och en läkare som skulle lägga EDA-bedövningen skickades efter. Ytterligare en undersökning visade sig att jag hunnit öppna mig 1 cm till under de 5 minuterna det tog från patientsalen till förlossningenssalen.
Lustgasen fanns iaf på plats och gjorde mig till en lycklig flicka ;) Kort därefter kom läkaren och la EDA:n, och det visade sig att jag, tack vare lustgasen, kunde samtala med honom alldeles utmärkt trots att han var dansk!
Så tokigt det kan bli..
 
Nu händer det grejer!

Lustgasen var underbar, min allra bästa vän :D 
Kan inte berätta så mycket mer om just den perioden då jag inte är riktigt säker på vad som var verkligt och inte :P Andades in där stackars gasen rätt friskt ;)
Hur som helst, till slut konstaterade en barnmorska att hon kände huvudet så nu var det dags att börja krysta. Och det gjorde jag, så gott jag kunde, men ingen bebis tittade ut ändå. Efter mycket om och men fick dom ta dit en läkare som fick hjälpa till att få ut honom med sugklocka. Och när jag kände lilleman mot mitt ben blev jag en helt ny människa - bara på en sekund. Helt galet! Det var verkligen mitt livs bästa ögonblick!
Så klockan 19.25 den 12/7 blev mitt liv till det bättre och jag ångrar inte en enda sekund. Det här lilla miraklet är och var värd all smärta (som trots allt inte var så fruktansvärd som jag hade väntat mig). Skulle utan tvekan gå igenom det tusen gånger till för hans skull.
 
Efteråt!

Förutom att vara lite smått öm ett par dagar och känna mig redigt osexig i stora trosor mådde jag oförskämt bra. Och framför allt vill jag tillägga att min älskade Robin gjorde förlossningen så himla mycket enklare genom att bara finnas där och stötta mig. Även om han höll i sig i bakgrunden (inte så konstigt med tanke på att det var omkring tusen personer inne i rummet där på slutet) så var han hos mig när jag behövde honom. Och helt ärligt trodde jag att han skulle vara frånvarande och bli uttråkad men han var så himla underbar så jag blev alldeles ställd. Det låter kanske skumt men så är det :) 
Hade nog inte gått så smidigt för min del, psykiskt utan honom. Min fina man <3
Hade gärna gått igenom en förlossning till med honom!
 
Nu ska jag mata min fina lilla skatt, på återseende folket!
 
 
 
 
 

Jag är moster!!!!!

Den 22/8 klockan 00.53 föddes min oerhört söta systerson Leo!! Är nog världens stoltaste moster :D Har tyvärr inte träffat honom mer än en kort stund på BB dagen efter födseln men å andra sidan är han inte så gammal så jag får nog ett och annat tillfälle i framtiden ;) Kanske imorgon, när vi ska in till Alingsås (hoppas hoppas hoppas) Då kanske jag får med min fina sambo så kan han och Fossum dricka kaffe och jag och Sara gulla med våra små skatter :) Får nog ta och kolla med henne om detta är möjligt :)

Nu sitter jag här och funderar ut nån bra film jag och Robin kan mysa till ikväll. Jesper sover som en stock, förhoppningsvis sover han några timmar nu :) Och snart får jag beställa skor och örhängen :D Sånt gör ju vardagen liiiiite lyxigare ;)


Och jag tror att jag lyckats dammsuga upp den hemska insekten som gjort mitt liv till ett rent helvete de senaste dagarna. Förklaring: Satt uppe ensam en kväll, Jesper och Robin låg och sov, och lekte omkring på datorn. Drar handen genom håret snabbt och känner att det var nån insekt mitt på huvudet. I ren panik viftar jag bort den med handen och ruskar på huvudet i rask takt. Efter en liten stund börjar det lukta konstigt, lite bränt typ. Eller som om något är överhettat nästan. Börjar lukta på datorn men inser att doften är närmare mig och kollar automatiskt ner på tröjan och där sitter fanskapet! Den var rund som en boll, ca 1 cm, röd och svart och hade både ben och vingar! Uuuuusch! Kastade bort den fort som attan, såg att den hamnade på mattan vid bordet. Hoppar (ja, på riktigt) ur soffan och springer till sovrummet, gapar på Robin att han måste vakna och döda den. Han flyger upp i tro om att något allvarligt har hänt. När jag ska visa honom insekten är den spårlöst försvunnen. Som vanligt tar han mig inte på allvar och går istället och lägger sig igen medan jag halvt kryper på golvet och letar efter den med mobillampan. Vågar inte gå å lägga mig så jag googlar efter vad den kan vara för skumt djur som ser så knasigt ut och dessutom luktar! Hittar inget så jag ringer mamma. Precis när hon svarar börjar den där hemska doften lukta skitstarkt precis vid mig där jag står mitt i vardagsrummet så jag skriker i telefonen och kastar med håret som en dåre varpå Robin flyger upp igen bara för att hitta mig panikslagen. Han bryr sig inte nämnvärt och vägrar hjälpa mig leta upp insekten :( Dagen efter dammsög jag supernoga under soffan och på mattan och har inte sett den sedan dess. Tycker mig kunna känna doften lite då och då men vid nästa inandning är lukten borta.. Skumt. Förhoppningsvis är den död! Annars kommer jag dö i ren skräck.
Nu ska jag blanda en grogg till min underbara man och sen beställa skooooor! :D



Stoooooor kille :)

Oj så han växer min lilla prins :) 5 veckor och redan över 5 kg och uppe i 56 cm. *Stolt mamma*

Just nu myser vi i soffan efter en stress-middag bestående av pizza. Mums :) Får nog bli en kvällspromenad pga den ;) Robin är tröttare än tröttast så han går nog och lägger sig omgående, så jag och Jesper får mysa själva. Jag klagar inte - finns inget bättre sällskap än han :)

Varit en sväng hos Sara imorse som i vanlig ordning kidnappade Jesper. Men han verkade trivas :) Om hon bara kunde klämma ur sin egen bebis nån gång så jag får veta hur det känns att vara moster också :D
Känner lite medlidande med henne över att behöva gå med bebismage när det är så varmt ute och hon får leva med dom underbara (IRONIIIIII) sammandragningarna :P

Nu måste jag mata liten, återkommer nog sen


Sömntuta!

Varför kan inte Jesper sova lika många timmar på natten som han gör på dagen? :P
Han har sovit nu sen kanske 4 timmar tillbaka och jag sitter här och bara väntar på att han ska vakna så att han kan få äta lite och så att jag kan lägga honom i sin säng, och kanske få lite sömn jag med. Men lilleman sussar så gott i vagnen så det verkar som om jag får vila lite på soffan :P
 
Imorgon bitti packar vi oss in i bilen igen vid 5 på morgonen och åker till golfbanan. Där lämnar jag Robin och åker hem till min syster och lägger mig raklång i deras soffa och toksover medan hon får utföra sin nyfunna hobby - byta blöja :P Förstår inte hur det kan vara kul..
Efter en powernap (tror det kommer att misslyckas fatalt med den planeringen, men men..) så kör jag ner mamma till hennes grej och sen åker jag tillbaka till Sara som förmodligen är överlycklig över att jag lämnat mitt barn i hennes våld under några minuter. Efter det åker vi och hämtar mamma, och lämnar henne och min lilla prins hemma medan jag och Sara drar och lämnar in min telefon och kollar efter bebisprylar :)
En timme blir lite av en mardröm för mig, eftersom jag HATAR att vara ifrån Jesper, medan samma timme kommer att vara en oerhört lycklig stund för mamma :)
Hoppas jag fått in mina skattepengar så att jag kan shoppa massa fint till honom :)
 
Robin ligger och snarkar i sovrummet, Idun ligger i hörnet i soffan och härmar honom och Jesper ligger och fiser i sömnen.. Jag vill också sova! Kanske ska ta och göra det riktigt bekvämt för mig här i soffan med täcke och kudde, för då kan jag nästan lova att lillen vaknar :P
Men det gör inget, finns inget bättre än att gosa med honom :)

Blääää

Det här jäkla körandet fram och tillbaka till Alingsås vareviga jäkla morgon kommer att bli min död. Helt seriöst..! Att sätta sig i en bil och köra en lång, enformig sträcka klockan fem på morgonen efter 2 timmars sömn och ögon som svider och är tunga som bly utav trötthet är som upplagt för en olycka! Så varför gör jag det? Jo, för att allt man så mycket som tittar på i vår familj går sönder och det innebär i det här fallet att vi står utan någon som helst inkomst utöver min lilla föräldrapenning ifall jag inte äventyrar vår säkerhet varje morgon. Värt det? Nej, men vi kan inte direkt bo på en parkbänk heller.. Just nu känner jag att jag vill åka ut och göra något riktigt korkat så att jag blir av med körkortet ett tag så att jag med gott samvete kan sluta agera privatchaufför och kanske kan få möjlighet att ta igen lite sömn.. Inte för att det är det enda jag skulle behöva ta igen, vad det än handlar om verkar jag komma i sista hand. Sömn, hunger och till med en sån enkel grej som att gå på toaletten får jag skjuta på eftersom det tydligen alltid finns viktigare saker att göra. Nu till exempel - jag är skithungrig och det ligger en räkbaguette till mig i bilen som jag inte kan äta än. Varför? Jo för att bebisen var hungrig så naturligtvis får han mat först (och för mig finns det inget som är viktigare än honom och det han behöver) och när han ätit färdigt måste jag passa på att försöka sova en liten, liten stund samtidigt som honom så att jag åtminstone kan hålla ett öga öppet på vägen hem. Hade det inte varit för Jesper hade jag utan tvekan sagt att jag hatar hur mitt liv ser ut just nu. Men det gör jag inte, jag älskar mitt liv. Däremot hatar jag hur vissa delar ser ut. Och för övrigt så ligger jag här och skriver istället för sova för att jag är lite för upprörd för att kunna somna just nu, och hungrig. Och äta kan jag inte göra heller eftersom Jesper ligger och sover så himla gott på min mage och jag vägrar väcka honom för att bära ut honom till bilen och sen upp igen. Sen är det svårt att äta när man ligger ner :P


Tillbaka igen..

Vi är tillbaks i fikarummet på golfbanan medan Robin gör förberedelser inför morgondagens arbete. Jesper ligger och sover så gott bredvid mig och jag sitter och leker med min telefon och hoppas att Robin är klar snart. Har blivit en himla massa krångel idag, det var ju bestämt att vi skulle åka tillbaka hit vid 18-tiden och när han jobbade skulle jag hälsa på min syster så att hon fick gosa lite med bebisen. Men när jag väcker Robin halv fem och säger att han ska gå upp yrar han om att han inte behöver jobba idag utan kan ta det imorgon istället och så somnar han om. Jag meddelar då min syster och övriga som skulle få lite påhälsning att vi inte kommer in till stan. Sen vaknar min kära man efter en stund och säger att vi visst ska åka. Och efter mycket diskussioner kring ifall vi ska åka eller inte var klockan kvart över åtta när vi satte oss i bilen. Tänkte inte ringa runt och meddela att nu skulle jag minsann visst in till stan ändå, och låta folk planera om sin kväll ytterligare en gång för min skull så jag bestämde mig för att sitta i fikarummet under tiden. Sen att jag sparar in lite bensin gör inget heller. Och på tisdag måste jag lämna in min telefon! :'( Kommer kännas sååå tomt utan den och knasigt att springa omkring med en lånemobil som är hundra år gammal i upp till två (!!) veckor..! Knappen längst upp har fastnat av nån konstig anledning, det går inte att varken stänga av telefonen eller "låsa" den. Sen har den börjat haka upp sig också, och "hemknappen" börjar ge sig också. Knappt ett år gammal. Jävla skit iPhone! Men men, får ju en helt ny iaf :) Trodde dom bara bytte ut lite grejer på telefonen och sen var det bra, men icke. Dom ger mig en helt ny istället :) Det börjar bli lite småtråkigt att sitta här uppe nu, är rastlös. Varför tog jag inte med datorn? Suck..


Trött!!

Åh vad jag trött! Kräver medlidande NU! Somnade vid halv tolv inatt, klockan ett väcks jag av en hungrig bebis och är därmed vaken i kanske en halvtimme. Sen när klockan var halv fyra ville lillen ha mat igen så det var bara att snällt kliva upp. När han var matad slängde jag på lite mascara och sen satte vi oss i bilen allihopa för att köra Robin till jobbet. Ingen rolig resa, var lääääängesen jag var såhär trött. Så nu sitter jag och Jesper i fikarummet på hans jobb och väntar på att han ska ha jobbat klart så vi kan åka hem och sova. Tur att det bara handlar om 3 timmar. Jesper ligger redan och sover men han vaknar nog snart för att få i sig lite mat. Sen ska jag nog lägga honom på min mage och så sover vi nog tillsammans en stund :) Mysigare kan det inte bli här i fikarummet :) Ikväll blir det Alingsås igen när Robin ska tillbaka till jobbet. Men då besöker jag syster och Jessica under tiden istället för att vara här. Ska bli trevligt :) Nu håller ögonen på att gå igen här så jag parkerar mig i liggande ställning bredvid mitt underverk och sover lite tills han vaknar :)


Hjälp..!

Lille Jesper är lite läskig ibland.. La ner honom nyss för att han sov och tittade bort i nån sekund och sen vände jag blicken mot honom igen och där ligger han helt blickstilla med uppspärrade ögon som rör sig för fullt, precis som dom gör när man sover. Så här ligger alltså lill-killen och sover med öppna ögon och skrämmer livet ur sin stackars mamma :P
 
Har för övrigt köpt en ny dator! :D Var och hämtade den igår, och för första gången i mitt liv har jag en laptop. Det trodde jag aldrig att jag skulle skaffa mig men jag är redan kär i den :D
 
Och det som gjorde jag att skuttade av glädje hela vägen från postlådan idag - mina kort har kommit!
Hade tagit så himla många fina kort med mobilen på Jesper som jag ville ha som "riktiga" kort och hade suttit och tänkt ut att jag skulle framkalla/beställa typ 4-5 kort i månaden och ha i hans album, eftersom jag trodde dom var rätt dyra. Men då berättade Sandra för mig att på fujidirekt.se tar dom 75 öre/kort + 29 kr i frakt så vips blev det 99 kort istället för den extrema summan 105 kr :P
Och fick hem dom på 2 dagar (beställde 1/8 och fick dom idag, 3/8). Därifrån kommer jag, utan tvekan, beställa varje månad. Plus att man kan beställa hur många fräcka grejer som helst, tex muggar, väskor, pussel, klistermärken osv med motiv. Hur coolt som helst! Och korten blev så fina! Jag kommer ju att vara klistrad med kameran och fotografera allt jag kan nu när det är så billigt att få dom som riktiga kort. :D
 
Nu ska jag duka fram lite, eftersom älsklingen kommer hem strax ohch har med sig pizza :) Sen ska vi greja lite och bada bebis :)
Finaste killen <3

RSS 2.0