Asynjan - the one and only

Katten har ju knappast bättrat sig något alls sen sista inlägget. Just nu bor han inne på toaletten för är han inte i köket och äter upp resterna från våran nattmiddag så är han i vardagsrummet och klöser på soffan, mattan eller rusar fram och tillbaka över tv-bänken följt av rusningar mellan köket och vardagsrummet. Och så flyger han på Idun som ligger lugnt och stilla vid mina fötter så att hon börjar rusa omkring också. Suck. Jag hatar den jävla katten så mycket så jag vet inte vart jag ska vägen. Fick hämtat ut honom från badrummet för att han höll på att riva hela rummet samtidigt som han lät så mycket att det skulle kunna väcka dom döda. Och Robin ligger och sover så gott medan jag får ta hand om hans äckliga katt.
Jaja, han tar faktiskt hand om hunden när jag är borta eller sover och liknande så att jag får springa omkring och hålla reda på katten säger jag inget om.
Men men.. Kanske ska dra på sig lite varmare kläder och möta upp mamma en sväng :)

Är så JÄVLA trött på den förbannade kattjäveln så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Började vid 4 imorse att jag vaknade av nått ljud, gick upp på toaletten, och sen var det tyst. Gick och la mig igen, hörde hur det brötade till i köket. Gick upp och tittade och samtidigt som jag öppnade dörren springer katten därifrån in i vardagsrummet. Suckar och går och lägger mig igen och lyssnar efter fler ljud i nån minut. När jag inte hör nånting så lägger jag mig till rätta och försöker somna om. När jag ligger som skönast hör jag återigen att fanskapet är i köket, denna gången på diskbänken. Går upp igen med mord i tankarna och i vanlig ordning springer han därifrån. Går efter honom in i vardagsrummet för att jag är riktigt vansinnig men han har som vanligt gömt sig under soffan. Ett försök att somna igen, och samma visa den här gången - så fort jag håller på att somna börjar han! Hör hur han är på diskbänken och sedan hoppar ner och lyckligtvis blir det tyst ett par minuter. Tills jag på nytt håller på att somna - då är det något som han prasslar med och leker med i vardagsrummet och den här gången går jag upp med inte vara mord i tankarna utan ren och skär tortyr på idiotjäveln.. Hittar honom under datorbordet lekandes med ett äggskal som han varit och hämtat i diskhon. Mumlar massa elaka hot åt honom, kastar skalet och lägger mig återigen. Nu har detta hållit på såpass länge att klockan är tjugo över sex. När han för sista gången bestämmer sig för att jävlas när jag är på väg att somna överväger jag starkt att väcka Robin och säga att han får passa på att säga hej då till katten för nu kastar jag ut honom från balkongen. Eftersom jag tyvärr inte gör detta går jag upp och lägger mig på soffan och försöker sova där istället eftersom katten är lugn och tyst när någon är vaken men naturligtvis har allt springande gjort så att jag är pigg och inte kan somna. SUCK! En sån här jävla morgon till och vi blir av med en katt. Jag tänker inte vakna varenda morgon av att han beter sig helt hjärndött och sen vara skittrött fram emot eftermiddagen. Särskilt inte när det inte ens är min katt..

Gårdagen/natten slutade,som vanligt när Robin är full, i ren katastrof. Inte nog med att jag anser att jag förklarade väldigt tydligt innan hans vänner kom att det får hållas någorlunda lugnt eftersom jag inte vill få fler klagomål. Vad händer? Jo, JAG får sitta här som den griniga flickvännen och säga åt honom och HANS kompisar att sänka musiken, dämpa sig, ta det lugnt, inte göra si och så.. Jävligt skoj att känna att det är det intrycket dom får av mig. Det är liksom en sak att dom var såpass fulla att dom kanske inte tänker på det på samma sätt men Robin bor för fan här också och har precis lika stor risk att bli bostadslös om vi får fler varningar. Men detta verkade ju inte vara något som bekymrade honom alls - det var mycket roligare att supa sig full till gränsen att han blir totalt hjärndöd och inte går att prata med för att han fattar verkligen INGENTING när han nått den gränsen. Och det värsta av allt är att han är så jävla medveten om när det bara är en öls skillnad från vanligt full till cp-idiot-full men ändå tar han den förbannade ölen. Och som om inte detta vore nog så skulle han följa dom till tåget, och det sista jag sa var att han skulle vara jävligt tyst i trapphuset eftersom klockan skulle vara bra efter 3 när han var tillbaka. Går och lägger mig eftersom jag varit vaken i ett dygn och var mer död än levande just då men vaknar av ett jävla liv i trappen. Det låter som om någon försöker springa upp för trapporna så fort han kan men inte lyckas så bra utan ramlar in i räcket gång på gång. Väl inne i lägenheten tror jag att han håller på att riva stället för det ramlas in i allt och han för ett sånt jävla oväsen att en döv skulle kunna höra det. Och i vanlig ordning så minns han inte ett skit idag eller ett ord av det jag sa till honom igår när han väl lyckades ramla in i sovrummet. Förvånad? Inte det minsta. Besviken? Så in i helvete. Trodde att nu när vi ändå ska ha ett barn ihop så kunde han börja visa lite mognad och ansvar men icke. Börjar bli vansinnigt trött på att behöva vara den enda i det här förhållandet som tar saker och ting på allvar och inte har inställningen "det löser sig" om allt.
Suck.

Då har man varit vaken sen 05.20. Varför? Kan nog vara för att jag är lite spänd och nervös över min första dag på dagiset :)
Väntar på att Ica ska öppna så att jag kan spendera mina slantar på lite frukost.. Börjar bli lite hungrig.

03.56 och jag ligger klarvaken i soffan med en söt hund som värmer mina fötter. Jag borde koncentrera mig på att sova eftersom jag ska på möte med brogårdens dagis vid elva för att se om jag kan få en praktikplats och eventuellt ett vikariat längre fram. Men efter att ha stått ute i kylan och regnet så att Idun fick springa sig trött så kunde jag inte sova. Så det var bara att gå upp igen och lägga sig i soffan och vänta på att bli trött igen.

Bebisen verkar ha fått min nya dygnsrytm, känner av den liten grann runt den här tiden, och tack och lov så börjar illamåendet gå över :) yei!