Så kan det gå!
Blev klar med ett fasligt långt och intressant för en stund sen där jag beskrev en viss händelse med en sällsynt störd "vän", samt udda personer på Facebook. Skulle publicera, det blir nått fel, och vips så var all text borta. Som om den aldrig funnits från början.
Då känns livet bra orättvist.
Och jag orkar verkligen inte skriva om det. Mest för att jag tog det som ett tecken att jag inte borde avslöja denna "vännens" omoraliska och knäppa handlingar.
Däremot kan jag ge er snabbversionen av Facebook-händelsen!
En snubbe på min vänlista, nybliven singel, beklagade sig över att han var kåt. Fick 29 kommentarer, varav hälften var av en dam som bildligt beskrev känslan av att ha svamp i musen samt hur hon har försökt att bota detta utan framgång.
Jag undrar ju då varför man ens vill skriva detta öppet där vem som helst kan läsa det?
Jag är för övrigt godissugen. Jävla klocka. Eller jävla affär som inte har öppet. Eller jävla sollebrunn som inte har Statoil 24!
