Spökhistoria!
Jag måste dela med mig utav dessa historier!
DEN FÖRSTA:
"Det var en gång en man som bodde i en by. Han bodde ensam hemma i en liten stuga och jobbade i den lokala gruvan. Varje morgon steg han upp, åt frukost och läste tidningen, borstade tänderna och gick till jobbet. Han gick alltid samma väg. När han slutade jobba gick han alltid samma väg tillbaka och tog några öl med sina polare på den lokala puben. Så spelade hans liv ut sig och det var han ganska nöjd med.
En dag så tänkte han att han skulle ta en liten omväg när han gick till jobbet på morgonen, så han steg upp lite extra tidigt så att han skulle ha tid att se sig omkring i området han bodde i. Så blev det också, han gick och gick och efter ett tag kom han till en skog och i skogen fanns det en vacker villa. Han gick fram till villan och tänkte se efter vem det var som bodde där, men trots att han knackade var det ingen som öppnade, men han var så hemskt nyfiken att han kikade in igenom nyckelhålet. Där såg han en otroligt vacker ballerina som dansade så vacket, så vackert. Han stod där länge och bara tittade när hon hoppade och snurrade, det var det vackraste han någonsin hade sett. Sen blev han tvungen att skynda sig till gruvan för att inte komma försent, men han tänkte att efter jobbet skulle han gå dit och se på den dansande ballerinan igen.
Och som sagt så gick han tillbaka till villan och tittade än en gång in igenom nyckelhålet... Men ballerinan var inte där! Allt han kunde se var ett rött sken. Hela hans synfält var täckt av en blodröd färg. Det var underligt tyckte han men det fanns väl inget att göra åt. Så han gick till puben och tog några öl med sina polare, och berättade hela historien om den vackra ballerinan.
Då sa en utav hans kamrater:
- Har du aldrig hört talas om ballerinan med de röda ögonen?"
DEN ANDRA:
"Jag har legat här i flera timmar nu. Klockan är 5:35 och det finns inte mycket jag kan göra. Vet du vad det värsta är? Jag är i samma rum som mina föräldrar. Dom stirrar på mig, och jag kan inte låta bli att titta tillbaka och försöka att inte skrika.
Deras ögon är fokuserade på mig och deras munnar är vidöppna. Doften av blod är stark och jag är paralyserad av skräck.
Såhär är det, att så fort jag visar minsta antydan till att jag inte längre sover är det kört. Jag kommer att dö, och det finns ingen som kan rädda mig.
Jag har försökt komma på sätt att ta mig härifrån men det enda jag kan komma på är att rusa mot dörren, springa ut genom ytterdörren, skrika på hjälp och hoppas att någon granne ska höra mig.
Det är riskfyllt men om jag stannar kommer jag att dö. Han väntar på att jag ska vakna och se hans mästerverk.
Ni undrar förmodligen vad som pågår. Jag brukar vara för snabb ibland.
För ungefär tre timmar sedan hörde jag skrik från andra änden utav huset. Jag klev upp och skulle kolla vad det var när jag insåg att jag behövde gå på toaletten. Istället för att vara smart och undersöka först, gick jag på toa. Jag kunde ha blivit döda just där och då på grund av mitt korkade beslut. När jag var klar kikade jag ut genom dörren. Det var blod på mattan.
Jag blev väldigt orolig och sprang tillbaka till mitt rum och gömde mig under täcket, som den fegisen jag är.
Jag försökte övertyga mig själv att somna om, att det bara var en livlig dröm eller något.
Men jag hörde min sovrumsdörr öppnas. Likt det livrädda barnet jag var, kikade jag upp från täcket för att se vad det var. Jag kunde se hur någonting släpade mina föräldrar in till mitt rum. Denna varelse var inte mänsklig, vill jag lova! Det var hårlöst, hade inga ögon och inga kläder. Det gick likt en grottmänniska, med böjd rygg när det släpade på mina föräldrar. Men denna varelse var mycket smartare än en grottmänniska - den var medveten om vad den gjorde.
Den placerade min far på sängkanten, så att han var vänd emot mig. Min mor placerade den på en stol, även henne vänd emot mig.
Den började gnida händerna mot väggarna, fläckade ner dom med blod och målade en cirkel med djävulens pentagram i. Det var förmodligen detta den kallade sitt mästerverk. Som avslutning kladdade han ner ett meddelande som jag inte kunde urskilja i mörkret.
Sedan placerade den sig under min säng, väntade på att slå till.
Det läskigaste är att mina ögon nu vant sig vid mörkret, och jag kan läsa meddelandet på väggen. Jag vill inte, det är för skrämmande att tänka på. Men jag känner att jag måste se, innan jag dödas.
Jag smygtittar på mästerverket.
"JAG VET ATT DU ÄR VAKEN"
God natt, mina kära vänner! ;)
