Älskade bebis!
Det värker i hela hjärtat när min lilla skatt bara gråter och gråter och det inte finns nått jag kan göra. Febern har försvunnit men idag har han inte varit sig själv. Väldigt ledsen och otillfredsställd och bara ätit 3-4 gånger.
Varje gång han vaknat har han gjort det med ett fruktansvärt skrik och så blir han otröstlig.
Nu har han i alla fall ätit och somnat i mitt knä, känns riktigt skönt.
Men innan dess blev det ett paniksamtal till mormor :P
Kommer jag verkligen ha stunder där jag känner mig så galet hjälplös i resten av mitt liv?
Över till annat: På torsdag dör min bil. Efter hur den betett sig de senaste dagarna så är det rätt åt den. Hoppas att det blir ny bil vääääldigt snart! Kommer gå här och ha panik utan bil - tänk om något händer som gör att vi måste till sjukhuset? Och inte hinner vänta på ambulans? Ska vi då knata över till grabben klockan 3 på morgonen och be om att få låna deras bil? Skulle inte tro det. Fast å andra sidan så hade jag faktiskt gjort det om jag hade hamnat i den sitsen.
