Söka hjälp, tro?
Av någon oförklarlig anledning har börjat stressa upp mig själv över att vi inte har sysslat med säkerheten kring Jesper tillräckligt ordentligt. Jag vet att det fortfarande är ett tag kvar tills han börjar krypa och gå och utforska men jag spenderar fler timmar än vad som klassas som normalt med att tänka på vad vi behöver köpa hem, vart det finns, vilka priser, vad kan hända om vi glömmer en grej... Och så vidare in i oändligheten. Även tanken på att han kan sluta andas mitt i natten får mig bäva inför att somna vilket resulterar i att jag håller mig vaken så länge jag bara kan och somnar fram emot 5-6 tiden. Och när klockan är 8 vill Jesper gå upp så det blir inte mycket sömn. Som tur är vill han bara ha ny blöja och mat och sen sova igen en stund. Passar ju naturligtvis på då också men det är svårt att bara somna på beställning sådär. Men för några timmar sedan beställde jag i allafall ett andningslarm som kommer i veckan på posten, det känns mycket tryggare nu! Kanske till och med får lite mer ork om dagarna till att göra annat :)
Jag hoppas och önskar att Robin vill ta sig lite tid att sätta sig ner med mig och prata om resten av säkerhetsgrejerna och hjälpa mig att dämpa min oro. Hade känts bra om han med genuint intresse ville kolla omkring och komma med förslag och sånt men jag tror inte han är så intresserad av det :(
Vet inte varför det har blivit så nu, borde inte den här oron kommit så fort han föddes? Varför 2,5 månad senare? Och varför kom det från ingenstans? Ingenting har ju hänt eller så..
Blir så himla ledsen ibland när jag tänker att något otäckt kan hända min lilla prins bara för att jag varit ouppmärksam på vad som behöver fixas.
Undrar mest bara ifall det är normalt att oroa sig på det här sättet eller om det bara är att besöka en hjärnskrynklare på direkten..
