Tyst,mamma!
Min kära son (som för övrigt mår alldeles toppenbra idag) visar klart och tydligt när han tycker det är dags för mig att vara tyst. När vi vaknade imorse låg vi bredvid varandra och pratade som vi brukar göra på morgonen. Helt plötsligt tystnar han, tittar jätteallvarligt på mig och tar ett starkt grepp om min kind och nyper åt. Jag kunde inte hålla mig för skratt och fnissar lite grann varpå han tar tag i min läpp och drar. Och vägrar släppa! Sen fortsatte jag prata med honom och får till svar hans lilla hand rätt över munnen, precis som när man försöker tysta någon, och ett enormt leende. Han gör mig så lycklig! <3
Kommentarer
Trackback
