Är jag onormal?

Efter att surrat omkring på olika forum för gravida/föräldrar både under och efter graviditeten har jag upptäckt en sak. Alla har något negativt att säga om att vara småbarnsförälder. "Jag älskar mitt barn men..." Efter det följs vanligtvis "..det är så tråkig och jobbigt att byta blöja/inte få sova lika mycket/mata så ofta/när h*n är gnällig" osv i all oändlighet. Så då undrar jag - är jag onormal som fullständigt ÄLSKAR allt som har med min bebis att göra? Jag tycker det är supermysigt att byta blöja på honom (kanske inte just för själva blöjan eller dess innehåll) för det är verkligen så himla gulligt att se honom ligga där på skötbordet och flaxa med benen med ett finurligt leende, precis som att han vet om att det tar längre tid när han inte är hjälpsam. Och när han ligger och småpratar och skrattar eller ler jättestort åt absolut ingenting.
Och det här med sömnbristen är inget jag gnäller över heller. Även om jag, i just det ögonblicket jag vaknar av hans skrik, är en zombie - så är det fortfarande übermysigt att ta upp honom och lägga honom nära mig i sängen och somna tillsammans.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka det är jobbigt att deras barn äter för ofta. Min lilla Jesper äter som en häst och det är så galet mysigt att småprata med honom när han ligger och tittar på mig och ser så nöjd ut, och när jag ibland kan ana ett leende trots att han har munnen full..
Och de gånger han är gnällig/ledsen så känns det jättebra att ta upp honom och veta att man kan göra honom lycklig igen och bara gosa med honom tills han blir glad.
Sen har jag och Robin haft en himla tur och fått ett sånt "lätt" barn som väldigt sällan skriker/gråter/gnäller och som sovit helt fantastiskt sedan födseln så att jag älskar allt med att vara förälder kanske beror på att vi haft just tur men jag har ändå svårt att förstå hur man kan gå omkring och gnälla och klaga när det handlar om en sån kort stund i livet.. Man har väl i alla fall ett litet hum om hur lite/mycket man får sova och allt det där när man bestämmer sig för att behålla barnet? Eller?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0