Har slutat förvånas
Ibland kan jag ifrågasätta min egna mentala (o)hälsa.. Varför envisas jag med att ha "vänner" som inte tillför någonting alls, förutom några djupa suckar en enorm mängd irritation?
Min "vän" J, har återigen fått dille på att lägga ut annonser på alla möjliga köp/sälj-sidor på internet. Nåja, de sidor hon ännu inte blivit portad ifrån. Anledning? Allt (åtminstone 90%) är stöldgods.
I en annons skriver hon att hon fått en tröja av sin kille som inte passade och var oanvänd med lappen kvar och allt.
Så - hennes sambo sedan typ 3 år tillbaka går och köper en tröja för pengar de inte har utan att ha en endaste liten aning om hennes storlek? Och detta är ett återkommande fenomen, han köper dyra kläder i fel storlek för jämnan. Men dom har aldrig pengar till en limpa bröd för 20 spänn.
Bara jag som genomskådar deras lögner?
Men det som tog priset var när hon nyligen la upp en annons på en ruskigt fräsch barncykel, som deras "granne hade gett dom". Jo men visst! Deras granne GER nog bort en felfri, snygg och ny barncykel till ett par som inte ens får ha vårdnaden om sitt egna barn?
Okej, möjligheten finns väl, men med deras historia kan man ju inte klandra mig för att jag tvivlar. Suck.
Jag skäms över att räknas som hennes "vän".
