Stoppa tiden för bövelen!
Idag började projekt få-Jesper-att-sova-själv. Kan väl inte påstå att jag är direkt överförtjust i tanken men har man en bebis som vaknar utan att göra ett ljud ifrån sig och börjar krypa omkring i sängen bara för att hittas av en halvvaken pappa i mitten av sängen på väg mot sängkanten måste man nästan låta honom sova i egen säng. Alternativt bygga ett skydd runt sängen. Robin gick INTE med på det sistnämnda utan hänvisade till att det är exakt det en spjälsäng är. Pfft.. Jag får ju inte plats i spjälsängen och där faller hela konceptet med att jag ska kunna sova bredvid min älskade lilla pojke.
Hur som helst så gick det över förväntningarna! Jag trodde aldrig att det skulle gå eftersom han sovit bredvid oss i nästan 8 månader. Men så fel jag hade.
Han bråkade lite när jag la ner honom eftersom han var så trött men inte ville somna. Det gör han även i vagnen och somnar vanligtvis inom ett par minuter så jag höll min hand på hans mage och lät honom få sitt lilla utbrott. Men efter en liten stund kom det ett par tårar och då klarade jag det inte längre så jag tog upp honom och vaggade honom i famnen. Efter att ha tuggat på min tröja och bitit mig i armen och tjurat lite somnade han och blev förflyttad till sin säng och där sover han så gott nu. Men jag ska inte ropa hej än, jag vet ju inte hur natten kommer att bli. Hoppas ju givetvis på det bästa. Kommer kännas konstigt att lägga sig utan att behöva ligga som ett sträck på en yttepytteliten yta med halva benen utanför sängen. Men jag kommer nog sakna mig fördärvad!
Min lilla bebis växer upp alldeles för fort! Lite drygt en månad kvar innan han har varit ute lika länge som han var i magen. CRAZY!
